Adjö. Farväl. Till nästa gång.

England. St Albans. 

Hemma för en månad. Promenader i parken. Promenader på stan. Museum och pysselkvällar. Hemskoleträffar och stickning på puben. Nya vänner. Nya bekantskaper. Nya upplevelser. Nya kunskaper. Nya rikedomar. Dags att säga adjö. Farväl. Till nästa gång. Vi åker hem med våra rikedomar och ser tillbaka med glädje och värme.

Hem...

På väg hem. Alldeles för tidigt på morgonen. Nyvakna, yrvakna, trötta. Med sprittande hemlängtan. Väntar på varma vännen som lovat hämta och skjutsa till flygplatsen. Dags att lämna. Dags att återvända. Äventyret snart till ända. Längtan efter vardag igen.

Pusselpyssel

Så blev det i alla fall färdigt innan hemfärd. Pussel som pusslats på trötta kvällar och vilodagar. Nu får det flytta vidare till andra barnhänder och byggas ihop av nya nyfikna ögon.

Sista kvällen

En månad som gått fort. Kvällar fyllda av kortspel och bus med familjen i stora huset. Sista kvällen med prawn eye och skratt. Tills det är dags att sova. Och gå upp tidigt för att åka till flyget.

Klocktornet

Klocktornet i St Albans. Vännen visar vägen upp i tornet. Vindlande trånga trappor. 92 steg upp till toppen. Passerar affärsvåningen, bostadsvåningar och klockverk. Bostad och affär i historien, och en näsknäpp på kyrkan när det byggdes. Letar oss upp ända upp. Sol. Underbar utsikt, svindlande att titta ner. Ringer i klockan och går ut och tittar upp. Tänk att vi var där uppe.

Höstlycka

Bekantskap och avsked

Lär känna varandra lite till, innan det är dags att ta avsked. Roligast med resor är också sorgligast. Nya vänner kommer till, och måste lämnas igen. Men adresserna är bytta och brev ska skrivas. Och snart blir det prat på nätet.

Sista turen i stora parken

Sista turen i parken. 

Tar den långa vägen runt dammen. Hälsar på svanarna, tama, orädda. Vana vid människohänder. Inte skygga som hemma. Tittar lite extra. Känner efter. Många promenader sedan den allra första och dags att åka hem. Kommer att längta tillbaka. Kanske kommer tillbaka igen. Kanske inte.

Verulamium Park. 

Nomansland

Ingenmansland.

Där mäniskor gått, sprungit, ridit, rest i mer än fem tusen år. Ibland en plats för krigshärar att vila, ibland en genomfartsled full av stråtrövare. Och ofta en plats för människor att njuta av naturen i den magiska skogen. Åker dit en tidig vinterdag med mycket kläder och varmt te i packningen. Sista dagen att träffa vännerna, och en härlig utflykt vädret till trots. Små fötter springer sig varma, större bygger kojor. Mammorna värmer sig med te och varma sjalar. Ingen vill åka hem. Men mörkret faller och det är dags. Och stora som små samlas hemma hos mamman med de fyra barnen en stund innan det är dags att åka hem. Glada. Nöjda. Och varma i hjärtat.

 

More about Nomansland: Nomansland, St Albans District

Liten vill veta och pappan berättar

Liten pojke undrar hur ett reverb fungerar. Tittar på pappans pedal och frågar. Och pappan visar och berättar.

Glöm inte att hoppa.

När vännen ger konsert

 Konsert. Vännen i stora huset spelar klassisk musik med händer som flyger fram på flygeln. Melodier som låter puliken lyssna och njuta. Nyfiket och andäktigt. Och inspirerar liten pojke till att rita bilder av musik.

Biblioteket i Waltham Abbey

Biblioteket i Waltham Abbey. 

Utflykt till en ny stad för att gå på konsert. Väntar in tiden på biblioteket med varsin bok och låter vinden vina utanför.

Little Marrakech

Födelsedag i St Albans. Lunch på Little Marrakech.

Godaste maten, bästa sällskapet. Härlig dag i ett regnigt England när familjen snart ska packa sina väskor igen.